MrGillis: Dag två

DAGENS CITAT: En slirig Jocke råkar knacka på granndörren kl 0315 inatt och någon rasslar fram till dörren efter ett tag.
Någon: -Who's that?
Jocke: -Oh I'm sorry, I just... eh... wanted to ask you one thing.... are you guys sleeping?
Någon: -Yes.
Jocke: -Ok, sorry.

Annars en dag som präglades av strosande. Vi skaffade var sitt amerikanskt mobilabonnemang vilket tog typ 1,5 timmar i en jättevarm T-Mobil butik men nu kan vi i alla fall ringa obegränsat gratis till varandra. Till min telefon skaffade vi ett dyrare abonnemang som alla kan ringa billigt hem från och mitt turneledarnummer kommer vi nu skicka till arrangörer. Effekten av denna nyvunna mobilitet blev att gruppen på sju som höll ihop likt en skolklass på led splittrades upp fullständigt när vi närmade oss Soho med alla olika butiker anpassade efter allas smak.

Efter att ett mobilnätverkshaveri fixats fick vi efter några timmar äntligen samlat ihop styrkorna och skutan styrdes mot Little Italy för middag och "ja må han leva" sång för Jivin Johan.

Proppmätta på pasta tog vi subwayen hem till hotellet för lämna av grejer och fortsätta födelsedagsfesten med två sexpack Bud. Det blev även en omgång av spelat MIG där lag "Gilanders" krossade allt motstånd.

Runt midnatt tog vi taxis mot Greenwich Village för avsluta kvällen med spela "BeerPong" där bröderna Rensfeldt osannolikt tillslut vann en riktigt svår match mot två duktiga koreanskamerikanska snubbar.

BeerPong går kortfattat ut på att man radar upp tio halvfulla ölmuggar i en triangel likt bowlingkäglor på var sida av ett långt bord. Två personer per lag och en pingisboll var siktar man för kasta ner i motståndarnas muggar. Prickar man i bollen i en mugg får motståndarna dricka upp den muggen. Det lag vinner som helt enkelt kastat bort det andra lagets alla käglor/muggar.

Det kan därmed även snabbt bli en del att dricka och extra vingligt om klockan är 0200 när det grundats bra. Svenskarna var nu i alla fall champions i huset och då en regel även är att vinnarna får stå kvar vid bordet var det av blöta anlednignar tvunget att skaffa avbytare för bröderna så undertecknad och Zacke fick rycka in. Min deal för att ställa upp var att bara kasta och inte behöva dricka. Våra nya motståndare var sliriga men riktigt bra. I ärlighetens namn var jag precis så bra som en nykter handbollsspelare bör vara men min lagkompis Zacke fick snabbt bytas av mot Axel som inom kort ersattes av Jocke och strax hade vi förlorat då det bara var jag som fick ner bollarna i motståndarnas muggar och de fick ner fler i våra muggar vilket tärde på mina lagkamrater. En kul kväll behövde avrundas hemåt.

Äventyren var dock inte riktigt slut för en turnémedlem lyckades med bravaden att snubbla ner i en tunnelbanenedgång när vi andra stod kvar i korsningen ovanför och diskuterade huruvida taxi, tunnelbana eller promenad var lämpligast färdväg

hemåt i det rekordkalla NY med -7. Nere i tunnelbanan utspelades nu ett spontaninfall till tjuvåkning med ett ensamt försök till ett hopp över spärren. Själva hoppet lyckades men tyvärr visade det sig att det stod det två unifirmerade bastanta herrar från NYPD precis en meter framför vår vän på andra sidan som inte riktigt hade koll på läget. Ungefär samtidigt skickade jag ner den jämförelsevis ganska uppstyrda Jocke för ta reda på var karln tagit vägen. Vår saxofonist var inte en sekund för sen då handklovar verkade precis vara på gång att plockas fram men Jocke lyckades lugna ner läget lite och det var ungefär i detta skedet som jag även anslöt för se vart de båda tagit vägen. -"Behave yourself" var konstapelns sista ord till vår kamrat som vi precis räddat från Guantanamo eller liknande inrättning.

Tunnelbaneincidenten tillsammans med Mördar-Anders typ enda träff och avgörande pingisboll i motståndarnas mugg och givetvis Jockes väckning av grannarna är de starkaste minnena från lördagskvällen som definitivt kommer leva kvar framöver och bli urban legends från passande turnénamnet "First We Take Manhattan". Söndagen blir nog nu jämförelsevis lika lugn. Det är ett riktigt skönt gäng med på resan och det lär bli riktigt roliga och händelserika veckor framöver som sig bör på en USA roadtrip. Snart börjar ända allvaret och jobbet vi är här för.

DAGENS LÄRDOMAR:

Jag som har storlek XL hemma på skjortor har M här på vissa amerikanska märken.
Skostorlek 46 hemma är 12 eller 12,5 här...
... och just dessa storlekar var tyvärr slut i de joggingskomodeller jag ville ha.
Yellow cab är typ lika billigt som Göteborgs Minitaxi och är man full bil blir det billigare än att alla löser var sin subwaybiljett om man inte skall så himla långt.
Snubbar liknande de som därhemma utanför nattklubbar och centrala korsningar viskar "taxi" viskar andra olagliga frågor här.

Bonusbilder: