MED SORG såg jag precis onsdagens kvällsnyhet om att Hultsfredsfestivalen läggs ned en vecka innan den skulle ägt rum och haft 25-års jubileum.Jag och Lasse Banton hade tänkt åka dit bara för se Nas & Damian Marleys konsert om en vecka. Det skulle varit min comeback till Hultsfred då jag inte vart där sedan 2007 då de ju tyvärr inte bokat några av SwingKids (reggae)akter sedan Svenska Akademien spelade på näst största scen Pampas 2007. Detta är knappast anledningen till att det gått utför men det är ändå så det sett ut sista åren från mitt branschperspektiv.
Man kan ändå inte blunda för det faktumet att Peace & Love, som är störst numera, har snittat runt fem svenska reggaebokningar de sista åren och slagit rekord varje år och denna inställningen att de bokar en handfull av de fetaste svenska akterna ur alla olika genrer är definitivt en del i deras framgångssaga.
De första spontana kommentarerna på nätet verkar uteslutande vara: "det inte var så konstigt med det tråkiga programmet" eller "inte konstigt med all konkurrens" och jag håller tyvärr med till viss del. Programmet stack inte ut och hur kan man tror att okända bandet Empire Of The Sun duger som headline? Den gamla missen att satsa på stora RnB/hiphop akter som headlines (Erykah Badu, Nas, Jr Gong) som headlines gjordes också om. -Den publiken har aldrig åkt till Hultsfred och velat smutsa ner sig. Jag tror heller inte den kanske lite äldre gaydiscopubliken som velat se Scissor Sisters hade orkat vallfärda bara för det bandet så det kändes också som en konstig bokning
Samtidigt har media tyvärr utmålat Hultsfred som en looserfestival flera år i rad numera och festivalen har verkligen haft tung uppförsbacke då de trillat långt ner på inne och kreddlistor jämfört med tex mitten av 2000-talet då Hultsfred var som mäktigast, något som kan varit den kanske svåraste nöten att knäcka. Hultsfred försökte överleva genom att bjuda på en för tunn utländsk lineup och breakeven låg visst "bara" på 13000 betalande vilket är en väldigt låg siffra för Hultsfred. Nu hade det visst bara sålts 5000 och när pressreleasen gick ut minns jag hur den fina mindre favoritenfestivalen Augustibuller lades ner och dog häromåret också bara några veckor innan den skulle ägt rum pga svikande publikprognos.
Mot slutet av sin karriär som fotbollsspelare vet mins jag att Roland Nilsson sade något om att desto äldre han blev desto hårdare fick han ligga i och jobba och träna för att ligga steget före sina yngre konkurrenter...
Just hur viktigt Hultsfred varit för så många rockartisters karriärer och som språngbräda för många i branschen är idag svårt att förklara med det enorma utbud av olika former av stadsfestivaler och nischade festivaler med mera i sommar. De sista åren har jag ju inte åkt dit och det avspeglar nog inte bara min inställning för bland en stor del branschfolk jag snackat med så verkar ingen helt plötsligt brytt sig om Hultsfred på samma sätt längre och velat åka dit. Det har verkligen varit tex Peace and Love samt Way Out West som gällt.
Till Hultsfred var det så otroligt svårt att få in artister på. De var oftast snålast med betala ok arvoden till nyare svensk akter för de visste hur gärna band ville spela där för det var så "viktigt" att få spela och synas just där. Hur verkligen alla aktörer i musikbranschen som jobbade med cool och äkta musik (vad det nu är) alltid skulle vara där backstage.
Den sista Hultsfredsaffischen
Tragiskt och ofattbart är var detta besked ändå är. Jag bodde som en del kanske känner till i Hultsfred i nästan två år (2000-2002) när jag pluggade på Musikindustriprogrammet på Rockcity i Hultsfred i symbios med Högskolan i Kalmar. Jag satt tex med i lyssningen och var bla med och lyssnade på tex Moneybrothers första demos och var med och valde ut karln att få spela på demoscenen samt var med och startade Rookiefestivalen 2001.
Hade jag inte fått jobb i Göteborg 2002 och flyttat hem hade jag troligtvis blivit erbjuden en tjänst där som bandbokare på festivalen när sköna snubben Micke Pettersson sade upp sig, som var bokaren av DJs och de svängigare akterna, för att börja plugga till lärare. Jag trivdes finfint i Hultsfred och var nog då den i min klass som fått in den klart största foten i bygden och lärt känna massa "vanligt folk" i kommunen då jag även spelade handboll med Hultsfreds herrlag och var tränare för damlaget då, så det väldigt nära jag fastnade där.
Det dyker upp så otroligt mycket roliga och oförglömliga minnen från slutet av 90-talet när ALLA åkte till Hultsfred och Partillekompisgänget hade att jättecamp på "ängen". Det var tex där Jr Erik först tog namnet "Eric the Lyric" och började skojtoasta på campingen på kvällen efter vi sett och träffat på Governor Andy för första gången typ 1998. Eller hur jag alltid brände mer pengar på mat än de flesta andra smällde på folköl eller att jag flera gånger om dagen gick och vann mjölkchokladkakor för fem kronor styck på "kasta ner burkpyramiderna" bakom Stora Dansbanan scenen (nyktra handbollsspelare som chokladknarkar borde de portat...)
USCB Allstars Hultsfred 2001
Jag har även framförallt så otroligt mycket fina minnen från spelningar och äventyr mina artister stått för på Hultsfred senare på 00-talet. Tex hur bandbokaren Janne Kleman ringde mig när jag låg i lumpen våren och det var typ 18 sekunder kvar till uppställning i givakt i korridoren och bokade USCB Allstars till demoscenen 2000. En spelning som sen skulle bli den mest fullsatta demoscenkonserten någonsin dittills. USCBs sprängfulla gig i det aningen större E1-tältet 2001 precis efter releasen av debutplattan Class Brutals är också en klassiker och starkt minne.
Jag lade förresten upp USCB Allstars P3 Live inspelningen från Hultsfred HÄR, och läs gärna en nostalgiskt intervju HÄR från samma kväll.
USCBs största gig på Hultsfred i jättetältet Atlantis 2003 var också otroligt mäktigt.
Svenska Akademiens kanske viktigaste gig någonsin var 2004 på just Hultsfred som första klara festivalbokning bara någon vecka efter Tändstickor För Mörkrädda släpptes. En spelning och ett album som banade vägen för den svenska reggaevågen med SvAk i fronten som det fetaste bandet. Hultsfred låg ju alltid först ut bland alla festivaler i juni på 00-talet och efter detta giget fick SvAk en massa fler gigs resten av sommaren när ryktet spred sig om hur grymma de var på Hultsfred.
Publikbild Svenska Akademiens gig 2004 i Atlantistältet
Oj vad jag minns hur jag tjatade på en av Hultsfreds dåvarande bokare (Niklas Jonsson som numera sedan ett par år ironiskt nog jobbar med Way Out West) att Svenska Akademien skulle bli det största reggaenamnet framöver den sommaren med den nya plattan och som fullt liveband. De fick spela i Atlantistältet som officiellt rymde 5000 personer och det kändes som minst lika många inte kom in.
Detta var ju på den tiden Hultsfred tyvärr, eller tack o lov ändå iallafall, brukade boka åtminstone ett svenskt reggae/ska/baktaksband och jag kan avslöja att de egentligen tänkt boka Ital Skurk och jag fick dem på andra tankar men var samtidigt så trött på kvoten av endast ett reggaeband per festival och tyckte de verkligen borde bokat båda banden.
Svenska Akademiens gig 2007 med Magnus Betnér som hemlig förakt och allt säkerhetsjobb inför eldshowen med bengaliska eldar kl 0300 på näst största scen Pampas var också oförglömlig och hela familjen Bengtsson i publiken...
Svenska Akademien på Hultsfred 2007
Ett annat underbart minne är det sköna telefonsamtalet från Jr Eric när han precis blivit släppt av Hultsfredspolisen 2002 efter han varit lite väl förfriskad och hållit låda på räcket till gångbron över ån till campingen där han freestyletoastat och minglat maximalt med andra festivalbesökare:
-Shit vad du e mäktig, jag satt där och väntade i förhörsrummet och så kom nån polis in och sade att Gillis har sagt att jag kan få släppas nu!
Jag kunde inte hålla mig utan avslöjade tyvärr senare på kvällen att polischefen i Hultsfreds kommun hette Gillis Gustafsson.
Tyvärr har nu festivalen som satt standarden på hur en svensk festival skall styras upp inte hängt med i utvecklingen. Hultsfred har tyvärr sedan ett par år blivit omsprunget och hamnat utanför ramljuset för att till sist nu blivit nedputtad i rännstenen av konkurrenter.
Konkurrensen som framförallt är mera nischade, personliga, yngre eller kanske framförallt inte ligger mitt ute i ingenstans utan har en potentiellt stor biljettköpande publik i närområdet och bättre transportmöjligheter dit.
Nederlagsfaktorerna är otaliga och avhandlingar kan (och lär) komma att skrivas om hur Hultsfred gick från vara mäktigast till att läggas ner på bara ett par år. Bara ordet "Hultsfred" med allt vad det innebär verkar framöver tyvärr nu bara leva kvar i minnenas värld för alla oss som någon gång var där.
Fastän jag som sagt inte varit där på flera år (vilket verkligen är symptomatiskt) är själva tanken och insikten om att Hultsfred nu inte finns kvar framöver ogreppbar.
